Lite bilder på promenader med Dante (valpen) och Shakira (mamman). Härligt man bor va? 5 minuters promenad så är man framme vid en helt öde sandstrand i skogen vid havet! DET, är Djurö det :))

Hundarnas paradis! (Ja, fattas en inhängnad rastgård bara).

Jag har nog aldrig uppskattat Värmdö under hela livet jag bott här. Och sen jag flyttade till Djurö för tre år sen, så har jag bara koncentrerat mig på hur krångligt det är att ta sig till fiskis varje morgon.

Men jag är ju dum i huvudet. Siktet är ju inställt på körkort, och då sjunker ju restiden med två tredjedelar. Och varför måste jag jobba kvar i fiskis för?

Nä, jag är ju dum i huvudet. För Djurö är nog den mest underbara platsen på jorden! Värt varenda minut i resväg! Som Micke så fint sa: "När jag är inne i stan och jobbar så är jag en helt annan människa. Sen åker jag våra kringelkrokiiga vägar, som de på rop gear, och blir lugnare och lugnare ju närmare hem jag kommer. Sen är allt så tyst och skönt på Djurö".

Så sant! Jag älskar mitt Djurö, och kommer nog aldrig flytta härifrån <3.

En kväll glömde jag låsa min cykel, och den blev snodd. Dagen efter lämnade tjuven tillbaka den och bad om ursäkt.

I två dygn såg jag en elelektrisk traktor för barn stå på parkeringen vid Ica. Dag som natt. Och den bara stod kvar.

Så funkar det fan inte på andra platser!

För mig är Djurö tryggheten. Trygghet borde vara lika med Djurö i ett lexikon.

Jag önskar bara kommunen och Värmdö bostäder kunde komma ihåg oss här lite. En hundrastgård skulle sitta bra. Cykelbana ner till stavsnäs.

Värmdö bostäder ska vi ju inte ens tala om. Min lägenhet håller på att krackelera efter slitage sen det byggdes på 60-talet. Men de vägrar fixa. Men hyreshöjningar varje år går tydligen bra, trots att inget underhåll ingår.

Eller jo... Jag fick ju ny kyl och frys. Haha. Det var komiskt, det! Min dåvarande fungerade utmärkt, och verkade hyfsat modern. Däremot faller resten av lägenheten snart isär.

Och jag får ny kyl och frys??? Som inte ens behövdes?? HAHA!

Jaja, fick iaf besked efter 3 månader att min nya parkett har kommit fram. Fick dock ett telefonnummer till företaget som ska fixa det, som inte svarar när man ringer.... Så, hmm... Får se hur det går!

Men istället för att försöka kräva byte av saker och ting, som de nekar mig, så kommer jag istället felanmäla varenda grej! Det blir bara dyrare för dem i längden, eftersom de måste komma tillbaka gång på gång. Plus lika många gånger till pga att deras lagningar inte håller. Vilket stolpskott tror att man kan skruva i söndertorkat trä hur många gånger som helst?? Haha... Tror att jag har sex skruvhål i bara EN av min köksluckor. Och ändå ligger den sprucken på golvet nu XD. Jaja, blir väl två nya hål :)

Här är en bild på en Dante pumpad med lugnande hos veterinären. Vi var där och kollade hans leder, samt en skorpa bakom örat och klåda, som vet misstänker är rävskabb. BLÄ!!! Men hoppas ändå att det är det, trots äckelfaktorn, eftersom alternativet kan vara allergi. Inget kul om han ska behöva ha specialkost livet ut. Hellre rävskabb/loppor!

Vi alla vet ju om detta hundmode. Samma raser syns överallt i perioder. Just nu är det ju chihuahua, amstaff, fransk bulldog, alla dessa dogo argentino, dogo canario, vad de nu heter... Mops. Osv... Som alla ser: ofta accessoarer eller penisförlängare.

Varför valde ni er ras? Var det modet? Eller läste ni faktiskt på ordentligt om er ras och insåg att den passade er livsstil?

Valde ni t.ex amstaff pga av att ni såg fram emot just den typ av aktivering den behöver? Eller var det bara så att det muskulösa utseendet tilltalade er? Och kanske ryktet som skulle ge er respekt?

Jag vill påpeka att jag absolut inte är här för att döma någon. Jag är bara nyfiken! Jag är den första att erkänna att jag valde fel ras för mig!

Kanske ska börja med att berätta om mina två hundar, och varför jag skaffade dem:

1. Shakira. 50% Siberian husky, 50% schäfer. Jag avgudar schäfer, men jag tycket inte alls om en huskys egenskaper. Helt fel hund för mig. Men jag var svag, och gav med mig mot min sambo. Som velat ha husky hela sitt liv. Jag älskar henne, men det är så ledsamt att jag inte kan göra allt jag vill med henne. Motionsdelen var jag beredd på, den är inget problem. Men herregud, psyket!! Psyket hos en husky är så speciellt. Går liksom inte att jämföra med andra raser. De är ungefär som en varg stor del av tiden. Eller som jag brukar beskriva det; som en katt. Prova att träna en katt! Jag älskar henne så mycket, men det blir aldrig någonsin en husky i framtiden.

2. Dante. Hennes son. Han är 5 månader. Honom valde jag att behålla eftersom att han är 75% schäfer, och jag avgudar schäfer. Det ska väl nämnas att hela valpkullen på 8 stycken föddes här såklart, eftersom jag har mamman, och Dante redan tidigt visade att han tydde sig till mig mer än de andra. Med veckorna som gick blev vi bara mer och mer fästa vid varandra, och jag kände att jag aldrig någonsin kunde ge bort honom. Han valde mig ungefär. Sedan såg jag redan då schäfern i honom, och insåg hur mycket jag skulle kunna hitta på med honom!

Så nu står jag här. Med en mamma som visserligen inte är renrasig husky, men som beter sig som en. Och jag känner att det är så frustrerande! Hon kan liksom inte lära sig såna saker som jag vill göra med en hund (jo, hon kan, men hon tycker inte det är roligt).

Med lilla Dante är det stor skillnad. Shakira beter sig som en renrasig husky. Dante som en renrasig schäfer. Med Dante kan man göra allt! Han tycker allt är roligt så länge han får instruktioner att följa, och problem att lösa! Han tycker det är jätte kul, och blir glad över beröm/belöning! Han är bara 5 månader och kan redan söka. han är så lyhörd och uppmärksam. Allt som Shakira inte är. Det är sådana egenskaper jag söker. Jag vill ha en smart allroundhund!

Sååå... Hur valde ni? Jag valde fel på första hunden, så snälla, var inte rädda att erkänna era fel! Jag valde fel! Även om jag älskar henne... Så borde jag hållt fast vid vad jag haft hela mitt liv: Dobermann. Och den andra rasen jag älskar: Schäfer. Jag borde hållt mig till raser jag kan. Men nu blev det en husky!

Varför valde du din ras? Kan du ge den det den behöver?

Och sist... VARFÖR finns det barnvagnar till hundar???? De HAR ben???? Och chihuahor? De behöver inte sitta i en väska! Om vårat klimat är så kallt för dem, så borde de inte vara här. Vad har jag missat? Varför ska de "gå" till affären i väska, istället för att gå på ben?

Idag fyller min fina baby 30 år. Men inte är han gubbe för det! :)

Grannen har en schäfertik, Festis, som Dante blivit kompis med. Här röjer de runt som satan! Dante är nästan lika stor som Festis redan, haha, men ännu hänger han inte riktigt med henne med sina klumpiga valptassar ;)

Som sagt. Jag behöll ju en av valparna. Dante. Han är nu 4 1/2 månad och börjar bli riktigt stor. Han är, trots sin ålder, nästan lika stor som sin mamma nu. Vet inte var det här kommer sluta?? Haha...

Han är så härlig. Jag vet att jag ska älska mina hundar lika mycket. Men jag har ett speciellt band med Dante, medan hans mamma Shakira mer är Mickes hund. Det märks så tydligt att vi hör ihop, han lyssnar bara på mig och tyr sig till mig. Medan Shakira tyr sig till Micke.

Så himla skönt att han inte har nån husky i personligheten (ännu iallafall). Han är som vilken schäfer som helst. Så mycket roligt som jag kan göra med honom som jag inte kan göra med Shakira, som istället beter sig som en fullfjädrad husky. Dante älskar istället att arbeta med hjärnan och få uppgifter. Han är så lyhörd och uppmärksam. Shakira bryr ju sig inte om något annat än att få springa. Hon tycker inte alls att det är kul att få instruktioner att följa och arbeta med hjärnan. Man kan inte tro att de är mor och son alltså!! De är så härliga på varsitt sätt!

Jag har märkt att Dante tycker om att söka, och att han verkligen är jätte duktig på det. Till skillnad från morsan som inte ens hittar en godis som ligger en halvmeter ifrån henne, haha.

Skulle vara roligt att börja med nåt sånt! Svampsök, eller ännu roligare - personsök! :)

Här är lite bilder på plutten från att han föddes, och fram till nu, 19 veckor senare :)

Jaha, har inte bloggat på 3 år ser jag. Gör ett nytt försök igen, men jag glömmer säkert bort bloggen den här gången också! :P Men tänkte iallafall smälla upp lite bilder nu på valpkullen :))

Sen sist har jag hunnit både skaffat hund, flyttat och fått en valpkull. Behöll en av valparna också, så nu har vi två hundar och två katter. Jisses... Hur gick det till? Min kille ville ju inte ens låta mig skaffa en katt när vi flyttade ihop!

Iallafall, vår hund Shakira fick den 29 oktober 8 söta små valpar! Gud vad härligt det var. Det var det absolut bästa jag varit med om i mitt liv! Visst var det en hel del kiss- och bajstorkande mot slutet innan de flyttade, men det var det helt klart värt! Det enda som var riktigt jobbigt var att hitta rätt köpare. Det var inga problem att få valparna sålda, men däremot att hitta BRA köpare. Det är såklart alltid viktigt när man säljer hundar, men extra mycket när det är så krävande hundar som dessa valpar kommer bli (75% schäfer, 25% husky). Om någon av dem hade hamnat hos någon som inte fattade vad dessa raser behöver, så hade den garanterad blivit omplacerad när den växer upp till en vild unghund - precis som sin mor blev. Så som hon blev påverkad av alla sina omplaceringar innan oss... Usch! Så ska ingen hund behöva ha det under uppväxten! Varför läser folk inte på innan hundköp? Mamma Shakira är 50% husky, och är alltså mer vild än tam stor del av tiden. Och det tyckte hennes tidigare ägare var jobbigt. Men hallå??? Det borde de väl räknat med innan de köpte henne?? Usch och fy... Att folk inte tänker!!! Nä... De var bara förälskade i hennes varglika utseende. Utan att fatta att så mycket hon ser ut som en varg - så mycket kan man nästan säga att hon beter sig som en. Och det borde de ha fattat om de läst på lite om husky!

Nä, nu kommer lite puppypics! :))