Sitter här och pysslar runt på bloggen och internet.. Är sjukt uttråkad. Vill bara att älskling ska komma hem så jag får krama och kyssa honom tills jag inte orkar mer.. Och för att vi ska träna då. Kan ju träna själv, men det är roligare tillsammans. Dessutom behöver jag någon som kan sparka mig i röven när jag gnäller om att jag inte pallar mer haha...

Kan man vara lyckligare? Jag har äntligen sagt upp mig från jobbet jag hatar, börjat plugga och tycker att det är jätteintressant, lever med världen härligaste kille, och köpt en kattunge som jag tror måste komma direkt från himlen!








Fina, fina Harryboy, min Dynamit-Harry :)

På det har jag även shoppat en massa den här månaden, och hunnit ha kul med massa olika kompisar. Det här måste vara den bästa månaden i mitt liv! Jag känner verkligen hur lycklig jag är och hur mycket jag uppskattar och värdesätter allt bra i mitt liv. Tack alla som gör mig så här glad!

Har träffat både Heidi och Jossan mer nu, och även Tessan som jag har saknat så mycket! Så jävla underbara människor.


Min älskade Micke :)

Jag är så himla glad just nu. I torsdags flyttade jag hem till Micke. Eller flyttade och flyttade, vi ska testa en månad för att se hur det funkar. Känns skitbra!

Innan har jag känt mig jätteklängig när jag är med honom. Eftersom att vi inte bor tillsammans så har det ju blivit så att man får planera in i förväg när man ska ses. Dagar när jag slutar lite tidigare och när vi inte har andra planer... Då har det känts som att jag måste ta vara på varje minut som vi är med varandra. Nu känns det mycket skönare. Vi kan hitta på egna saker att göra utan varandra, och jag behöver inte känna ångest för att vi jobbar så olika tider, eftersom jag vet att vi ändå ses på kvällarna och att vi får somna med varandra varje kväll :)

Jaha, klockan är halv ett och jag kan inte alls sova... känner mig alldeles för rastlös, trots att jag är trött... Kanske har att göra med att jag sovit med Micke varje dag under min semester på fyra veckor.. Det är lite svårt att vänja av sig nu när man är tillbaka på jobbet igen. Hur ska jag kunna sova utan hans armar om mig hela natten? Jag har ju vant mig...

Aja, på onsdag slutar jag klockan tre, så då ska vi passa på att ses. Två nätter ensam är nog bara nyttigt för mig, för det känns jobbigt att börja bli så beroende av någon... Eller ja, sovsällskap-beroende i alla fall.


Älskling :)


Janne och Micke, bröder i ett nötskal.

Pratade med Zandra idag, och en bekant till henne hade hittat en liten kattunge som någon dumpat i ett soprum. Vem fan gör det??? Som tur är så ska Zandra ta hand om honom tills hon kan hitta ett nytt hem. Han är bara fyra veckor, inte ens mogen att lämna sin mamma än, men han kommer förhoppningsvis må utmärkt med hjälp av mjölkersättning :)


Vem har mage att lämna den här lilla parveln helt ensam i ett soprum för att dö???


Så söt...